Jag vet varken in eller ut, men jag tror att detta börjar gå ganska mycket utför. Mitt huvud säger skriker åt mig, det skriker hur förjävla dålig jag är, hur jag aldrig kommer att lyckas, hur jag gör allt fel. Det skriker ut alla fel på mig.

Jag vet att jag är fel.

Jag kan inte heller äta, men jag sviker ana och gör det ändå. För att passa in. Jag borde sluta helt med det, jag vill inte ens vara kvar här, då är det väl ingen mening med att fortsätta äta för att fortsätta vara kvar här. Eller?

IngenvillhamigAllahatarmiginnerligtJagärsämstFanbaratamittlivSnällaTackJaghatarmigVillsemittblodigenfan.

Jag har tränat varje dag mer eller mindre, i måndags och tisdags sprang jag 2-3 km båda dagar, onsdag, torsdag och idag gymmade jag, runt 1 timma varje pass.

Jag har märkt att jag inte får lika starka ångestattacker på kvällarna som annars, de kommer i och för sig även på dagen nu. Hatar dem.

Sprang även 5.2 km nu ikväll, gymmade ju måttligt hårt imorse, men det var inget jag märkte av, jag ville röra på mig, jag ville inte sitta instängd på mitt rum tillsammans med ångesten och tankarna. Istället gick jag ut och sprang. Mitt i rundan stötte jag på mina fina vänner Ana och Mia som sa till mig att maten jag hade i mig inte skulle vara där, så var det med det.. Varför lärde jag mig själv att spy upp mat egentligen? Jävligt onödigt.

Sedan fortsatte jag min löprunda några kilometer till, lättad.

Men jag måste bli bättre, måste kunna springa längre, snabbare, snabbare än tankarna och ångesten som hann ifatt mig.

I både svenska 1 och 2 ska vi göra arbeten om oss själva, ena handlar om att skriva om sig själv och andra kursen så skulle vi komma på bra saker om oss själva, hahha jomen lycka till med det Johanna. Jag typ grät inombords för varje ord jag försökte klämma fram som var bra om mig, för jag är inte bra på något, jag bara är. Det vet jag själv.

Eller jo vänta lite.

Jag är bra på att vara sämst.

Jag är bra på att äta berg med mat. ew.

Jag är bra på att skada mig själv.

Jag är bra på att hata mig själv.

Jag är bra på att stänga ute folk.

Jag är bra på att förstöra saker.

Jag är bra på att vara tyst.


Woho. Fast det kunde jag ju inte säga på lektionen precis för då hade folket blivit så jävla rädda för mig eller.

Nu ska jag fortsätta skriva om mig själv. Om den dära lilla obetydliga flickan som hatar sig själv mer än något annat.

Håller på att dö inombords hatar detta.

Har packat hela dagen, förutom imorse, då släppte jag ut alla små pållar.
Nefryts strålröta vill inte ge sig, ska försöka med tjära nu ett tag och se om det blir bättre! Var bara ute och gick med honom i en kvart idag, han har lyckats göra något med muskeln i högerbogen och är varm och svullen.. antagligen sträckt sig! Ska ta det lugnt och bara ut och gå med honom tills han blir bättre.
Lägger även på värmande liniment på så att blodcirkulationen ökar och på så vis läker det fortare!

Lilla knashästen, när det väl går bra så skadar han sig.

Borde fortsätta packa, men det var mycket mysigare att ligga död i sägen och lyssna på fin musik.. typ Håkan.








Bli min.

 

Denna låten är mitt nya liv hahaha..

Nej men asså seriöst den är fantastiskt grym!

 

Var uppe tidigt i stallet igår med en duktig Nefryt och en flygande Nejlika.

Sedan drog jag och Bella in till Göteborg och sprang runt, åt lunch, träffade folk och sprang runt lite till, jättemysigt verkligen!
Jag måste typ komma hemifrån mer än vad jag har varit i sommar, jag har bara suttit hemma på rummet eller varit i stallet, så himla kul eller!? Nej.

 

Marina and The Diamonds räddar natten inatt! Hon är underbar och självsäker och vacker! Kan jag få vara henne?

Dagen spenderades jättefint, sprang runt på Frölunda och fikade och hade det jättemysigt!! Fick en grymt fin tavla av fina Sara också, så himla fint, blev asglad! :D

 

På kvällen blev det en snabbis till stallet och slänga in hästarna och ut och gå med Nejlika.

Nu håller jag på att rensa macen från alla de 4000 bilder jag hunnit samla på mig på några månader..

Imorgon ska jag bli blond, eller ja, mindre brunhårig iallafall. Hoppas det blir bra.. funderar på att försöka ha det väldigt blondt och färga blått sedan? Det måste jag faktiskt testa!

Kvällen spenderades fint tycker jag, med fina Alice på ett berg långt bort från civilisationen, sedan träffade vi lite fler människor och satt och gjorde ingenting och rökte vid gamla skolan. Alla mina kvällar borde vara sådana!?

Nu är jag hemma och har lite smått ångestattacket och funderar på om det verkligen är en bra idé att ha kniven i mitt rum?

Äh whatever.

Okaaj. Here it goes. Konserten igår känns fortfarande overklig, det var så jävla bra, Eric är så jävla bra!! Jag var inte där så jättetidigt,men springer man som en idiot till scenen så får man bra plats ändå! Jag hamnade på sidan av scenen, staketen var typ formade så att i mitten var de långt till scenen och där jag stod var det nära till scenen = närmare Eric.. hehe.

Han inledde allt med Till I Break, en av mina favoritlåtar, och i slutet av den låten hände det mest overkliga.

Eric Khaled Saade går fram till MIG kollar på mig hela tiden och tar min hand och håller i den, jag dog på riktigt. Asså verkligen, sånt händer bara inte!! Och asså jag skojar inte när jag säger att han gick fram till bara mig, för sen när jag insåg att jag kanske skulle släppa så han kunde fortsätta med konserten så släppte jag... men det var de 5 vackraste sekunder i mitt liv!! Han tog ingen annans hand utan gick tillbaka och fortsatte. Asså herreguuuud jag är fortfarande chockad.

Och jag filmade det, men fick bara med fötterna men, man ser det, kan inte kolla på kameran när jag har de vackraste bruna ögonen på mig!? Och det leendet, åååh dreamin<3

Efter det njöt jag bara med världens leende på läpparna! Han kom fram igen till våran sida, han tog min jävla hand igen och denna gången hann jag få en bild men det var precis när han skulle flytta handen så han kollade inte på mig på bilden.. mu. Men asså jag har inga ord!! Hela konserten var som en dröm, jag var glad, lycklig, fri! Jag var fri.

Men iallafall. BEST CONCERT. EVER.

 

Sitter och plingar lite på giratten, gör ett försök till att sjunga lite. Det låter som någon slått en hamster med ett tennisrack.

Nejmen asså, det låter ganska hemskt tycker jag. Jag kan inte sjunga med i BMTH's låtar. Då måste jag lära mig growla och det är fett svårt. Jag vill ha min lön typ ganska precis exakt NU. Då ska jag köpa en systemkamera och en crosstrainer.

Jag vill ut och fota, det var så längesedan. Men min suguga kamera tillåter inga bra bilder, endast suddiga foton med dålig kvalité.

Men imorgon så vill jag att min lilla Nikon ska samarbeta för då ska den få följa med mig till Packhuskajen i Göteborg och leva livet med Eric Saade, min hemliga pojkvän som är så hemlig att han inte ens vet om det själv.

Det är så himla fint på konserter. När han står där uppe på scenen och man sjunger med i alla låtar, skiter i hur fult man sjunger.

Alla vackra låtar som betyder så mycket för mig.

Jag blir ett rent känslofyllt moln.

Eufori.