The way you talk makes it hard to breathe

Igår var en typ fin dag med inslag av regn..
Var på Allum med Bella och kollade Eric Saade, han hade signering men man var tvungen att köpa hans skiva jag redan har för att ens få gå upp till honom. Så jävla dåligt..
Men det var ganska fint ändå, han kom upp på miniscenen och körde tre låtar, Hotter than fire, Forgive me och Coming home. Sen sjöng vi "ja må han leva" för han fyller år på tisdag, så jävla awesome, han var söt och tackade massa! Åhhhhh han hade inte rakat sig heller, Saade i stubb är sdfghj<3

Sen skulle vi hem och två hållplatser från Allum så pajade bussjävlen. Den kunde inte stänga mittendörrarna.. asså kom igen, kör med öppna dörrar!? Men icke.. så vi fick gå tillbaka till Allum i pissregn, typ halvt vilse i partille.. Men vi kom hem tillslut iallafall :')


 

I'm not afraid of dying.

I'm afraid of the consequences.
 

Jag måste sluta vara deprimerad för jag lägger all min energi på att vara deprimerad, märks det eller? Jag är så jävla trött på allt, orkar inte må mer dåligt, vill ta slut på det.
Men det får jag inte för man får tydligen inte ta sitt liv för samhället accepterar inte det.
 
Detta jävla samhälle.
 
 

I'll leave you scratching, gasping, screaming.

Precis som jag som är fångad i min egen kropp.
 

Jag vet egentligen inte alls vad jag ska skriva nu, men jag måste skriva något vet jag iallafall. Har suttit säkert en halvtimma och bara funderat på vad jag ska skriva..
 
Jag vet nog inte mycket alls, men några saker vet jag helt säkert;
Jag saknar henne, jag saknar min Nefryt, jag saknar att rida, jag saknar väldigt mycket, jag mår mer än dåligt men vill inte acceptera det, jag har "vänner" som bara finns när de vill mig något, ingen kan hata mig lika mycket som jag hatar mig, Maggios och Hellströms låt Hela huset är väldigt bäst, jag kan fan inte släppa henne, hon har redan gått vidare, ni är grymma om ni orkat läsa ända hit, jag vill vara smal, jag är inte smal, jag har suttit i samma hörn i sängen i rummet i tre veckor, jag får träna, jag vill tatuera mig, jag är fel.


Om ni läste allt det så kan jag ge er ett diplom eller något för jag har tråkigt.
Hahahha nej asså på riktigt jag la ner 10 minuter av mitt liv för diplomet så earn it!
 

Hon var vacker och du var ett svin.

Det är typ två-tre som kollar min blogg vartenda jäkla dag... vemärduvadvilldumigvarförkollardupåminblogg

Jag vill bli 18 nu typ, vill tatuera mig, kommer bli ett levande kent/håkan/annat vacket sånghäfte. Jag vill pierca mig, jag vill ta körkort, jag vill vara 18. NU.

Måste förresten sluta vara så arg på allt hela tiden, men det är rätt kul... ibland. I efterhand...
Nejokejdå.

Ska slänga mig i ett hörne och gråta, men först skulle jag nog slänga ner mig på golvet och köra planka nån minut, uugh så jävla jobbigt när man är muskelfattig och fettrik.
Haha fett rik... hade jag gärna varit, dock är jag bara fettrik och det är inte kul. Hej :)/ ätstöring :)
Hejdå/ mig :>



Jag trodde jag kunde känna igen, men det kan jag inte.

Behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll.
 
Jag är jättearg, jag vill inte ha träningsförbud eller hästförbud nu, varför!?
Vill bara att hjärnskakningen ska försvinna och att huvudet ska läka ihop, det gör ju inte ens ont så det är onödigt att det är sönder! Jag är arg på mitt hår också som ser likadant ut hela tiden, svinfult är det.


Blog-giveaway: My fat.
 
Jag vill träna. Supermycket. Springa. Crosstraina. Rida.
Tänker fan skita lite i träningsförbudet och köra plankan varje dag i 4 veckor och se om det blir något resultat, startar NU. 1,2,3..
Men vill ju inte ha höga förväntningar för jag förändras aldrig, jag är likadan hela tiden, samma gamla tråkiga fettbit som vandrar runt på jorden med två långa fötter. Det som är bra med låga förväntningar är att man blirglad om något faktiskt händer.
Okaj, planka it is. Hejdå, chao, bye, adiós, asdfg.
 
 

RSS 2.0